Begagnad Mercedes-Benz SLK

Mercedes-Benz SLK är en av de snyggaste cabrioleter som finns för vettiga pengar. Den är dessutom tämligen felfri och relativt ekonomisk på lång sikt – men det finns riktiga “citroner” som du inte ska ta i ens med tång…

I april 1996 presenterades Mercedes-Benz SLK, kallad R 170 på fabriksspråk. Den var byggd på en betydligt vildare utställningsbil från -94 som städades upp och blev till den snyggaste Mercedes-roadstern hittills. Från början byggdes två versioner, 136 hästars SLK 200 och 193 hk starka SLK 230 Kompressor, sedan tillkom SLK 200 Kompressor med 192 hk för t ex Italien som hade straffskatter på motorer över 2 liter. Våren 2000 genomfördes en lättare facelift då sparklådor och dörrhandtag lackerades, samtidigt kom blinkers i ytterbackspeglarna och V6-försedda SLK 320 presenterades; 200 Kompressor med 163 hk ersatte vanliga SLK 200 och blev därmed basmodellen.

Mercedes-Benz SLK

Det eviga problemet

SLK är svaret på det eviga problemet med sufflett eller hardtop. I vårt land gäller det att ta till vara de korta stunderna av vettigt väder och ju krångligare det är att fälla suffletten, desto mer sällan kan man njuta av att köra öppet. Med en SLK kan du välja mellan att ha tyst och ombonat när taket är uppfällt, eller att köra öppet efter att ha tryckt på en knapp och väntat i 25 sekunder. Inga mellanlägen med ett rasslig, dåligt ljudisolerad tygtak eller två-personers-ingrepp för att fälla ned eller upp en krånglig sufflett.

Med 5 hydraulcylindrar, ett antal mikroströmbrytare och slangar borde det så kallade Variotaket vara plågat av fel. Men så är det inte, bara några detaljer har gett problem hittills. Det är ett svagt gångjärn har strulat, men det är för det mesta bytt på garantin. En mikroswitch vid bakluckans lås har felaktigt gett signal att luckan är öppen vilket har spärrat hela funktionen – ytterligare en garantiåtgärd. En lustig detalj: Nästan alla SLK har en liten punkt på mitten av bakre stolparna där lacken är sliten beroende på att taket ligger mot bagagegolvet just på det stället. I några extremfall har det också noterats rostangrepp i det nedfällbara takets skarvar, något som bara syns när taket är på väg att fällas ned. Den 30-åriga rostskyddsgarantin bör dock ta hand om en sådan sak.

ASR rekommenderas

Mekaniken i övrigt kommer från förra C-klassen (vilket kulmuttersnäckan skvallrar om) och är så bombsäker en bil kan bli. Inga problem med kompressorn eller motorn i övrigt. Kopplingen verkar vara något underdimensionerad och bör kontrolleras då den kostar en hel del att byta – räkna med 5.500 kronor. ASR (diffbroms) rekommenderas då SLK är ganska lätt över bakvagnen, vilket ställer till med lite svårigheter åtminstone vintertid.

Annars handlar klagomålen mest om småsaker som bara en Mercedes-ägare kan hetsa upp sig över. Smuts har lätt för att tränga in i bakluckans lås, det åtgärdas med ett litet designat plastlock som kostar under 20:-. Vindrutetorkarna kan bli högljudda på grund av för högt tryck mot glaset, man böjer bara till armarna något så tystnar gnället på både torkarna och ägarna. För övrigt är SLK-ägandet frid & fröjd så länge man klarar driftskostnaderna.

8-9.000:- per år

Bensinförbrukningen är tack vare fyran högst normal, vilket innebär strax under litern per mil. Servicekostnaderna är högre än på en vanlig standardbil men inte i extrem Mercedes-klass, en vanlig service kostar 2.200:- medan en storservice går loss på 4.500:-. Försäkringen är inte billig (överraskad?) och man måste räkna med 8-9.000:- per år för “gubbe med maxbonus”. Det innebär att en yngre ägare får betala över 20.000:- för en helförsäkring helår. Som vanligt finns det diverse spärrar för direktimporterade bilar, de mildaste består i att man måste ha alla försäkringar i bolaget, att bilen ska besiktigas och förses med larm till att man helt vägrar försäkring.

Det värsta problemet är inte SLK:ns kaross eller mekanik, utan absurt nog det faktum att bilen är så snygg i kombination med högt andrahandsvärde. En dyr, åtråvärd cabriolet som plötsligt säljs till lågt pris får “torskarna” att samlas i stim – men en varning är befogad. Kundmottagaren på en av Mercedes-verkstäderna berättar skräckhistorien om killen som hade köpt en SLK i Tyskland: “Jättebilligt”. Han hade bara ett problem, störande vindbrus. Verkstaden började kontrollera karossen på den snygga, nylackerade SLK:n. Flera spalter var ojämna och bakluckan stängde inte ordentligt – bilen var krockad “ungefär överallt”, snabbt uppriktad och lackad. Därav det låga priset, reparationen i Sverige kostade 50.000:-.

Stort utbud

Det innebär inte att alla importer är dåliga, tvärtom. Men priserna i Tyskland är nästan högre än i Sverige så man undrar hur en import kan löna sig om inte objektet är dåligt på något sätt? Utbudet är däremot stort i Europa – det finns runt 300 SLK till salu hos auktoriserade tyska handlare medan svenska motsvarigheterna bara har en handfull. Hos inte auktoriserade bilhandlare i Sverige hittar vi däremot ett 80-tal.

Själv skulle jag välja en svensksåld 230 Kompressor och bjuda 15-20 procent under begärt pris. Det märks att SLK inte är lättsålda bilar till de nuvarande nivåerna. Sedan när jag hade hittat min pärla skulle jag lacka trösklarna i karossens färg (gör designen betydligt snyggare) och känna mig ganska nöjd med köpet. Ett säkert val både krockmässigt och ekonomiskt…

Petra